Signe är inte tänkt som någon lydnadshund, och det är nog tur det för hon tycker inte speciellt mycket om att träna lydnad. Hon anser nog att hon redan kan det en trevlig hund behöver kunna! Och jag håller med, hon kan gå lös nästan jämt, stannar och väntar på kommando och kommer på inkallning, det där med att gå fot är inte livsviktigt för henne och mig... Men lite hyfs måste ju vovven ha!


Vardagslydnad
Vår första kurs var en vardagslydnadskurs på Östra Hundskolan. Där lärde vi oss att gå fint i koppel, tränade inkallning, att möta andra hundar och såna saker. Signe var såklart jätteduktig och vi började få en bra kontakt med henne. Vi fick dessutom gå på en teorikväll där vi lärde sig massor om hur hundar pratar med varandra och en veterinärkväll där en veterinär berättade vad man ska göra om hunden blir sjuk.
Efter den här kursen vågade vi ha Signe lös mycket oftare, eftersom vi märkte att hon helst ville vara med oss hela tiden och alltid kom när vi ropade.


Vardagslydnad fortsättning
17 oktober 2002 började forstättningskursen på Östra Hundskolan. Nu ställdes det lite mer krav på att vi skulle gå fint, ligga plats och såna saker. Lite förberedande för att gå Lydnadsklass 1 kurs. Eftersom det är mycket brukshundar med tränade vi även lite apportering. Men sånt tycker Signe är helt onödigt, jag fick henne inte ens att apportera leksaker! Möjligtvis kunde hon tänka sig att leka lite med snöret jag drog leksakerna i för att hon skulle jaga dem. Men appellen är nog ingenting för oss så nåt tävlande i spår kan det inte bli!