Lovis älskar snö och har alltid gjort det. När den första snön faller ligger Lovis mer på rygg än hon står på benen och promenaderna blir väldigt lustiga! Så länge snön inte är blöt o klumpar sig i pälsen tycker Lovis att snö är det bästa som finns! Som lyckligast var hon nog när vi var på bilresa i fjällen under en het sommar och vi kom till platsen där vi skulle tälta över natten och hon upptäckte snön som låg bara ett par meter från tältet! Lovis simmade ryggsim och skrattade med hela ansiktet!

Luddet är Lovis favoritleksak, vad det föreställer är det ingen som ser, det är bara ett lila ludd som har en pipgrej i. Vi delar ofta säng med luddet eftersom Lovis släpar runt på det jämt. Att leta efter luddet är bland det roligaste Lovis vet och ett utmärkt sätt att sysselsätta henne om hon har tråkigt och man måste göra nåt annat, hon ger aldrig upp utan kan hålla på väldigt länge med letandet. Luddet brukar även ibland gömma sig under täcket, och då får man gräva....

När Lovis fyllde ett år var hennes högsta önskan att hon skulle få ett eget fårskinn. Hon hade nämligen tillbringat en helg hos min kusin, på hennes fårskinn. Lovis låg och rullade och kråmade sig på skinnet hela tiden och hon ville verkligen ha ett eget. Och eftersom hon har en snäll matte och husse så uppfyllde vi hennes önskan! När vi varit borta över en helg så är fårskinnet det första Lovis springer till när hon kommer hem, hon kastar sig på det och stryker hela kroppen mot det. Signe får ligga på skinnet på nåder. Efter att ha hängt med på en fjällresa är inte fårskinnet riktigt sitt gamla skinande vita jag, min plan är att köpa ett nytt till vintern. Då kan man lägga det gamla i bilen och även ha i buren på kalla tävlingar i ridhus om vintrarna. Det skulle Lovis verkligen älska!

När Lovis var liten var det praktiskt taget omöjligt att få på henne halsband. Hade man halsband med spänne fastnade det alltid päls och hade man halvstryp med kedja så klev Lovis in i kedjan. Stort huvud och smal hals är ingen bra kombination. Hon låg mest på rygg och skrek när man skulle försöka få henne att gå i koppel. När Lovis var liten var hon lös nästan jämt, vilket ju iofs är bra. Sen upptäckte vi retrieverkoppel. Öglan går att göra hur stor som helst när man ska lägga den över huvudet samtidigt som det sen sitter tajt runt halsen om man drar åt spärren. Jag har bett en lädermakare sätta på en extra spärr på Lovis koppel så det inte ska strypa. Det är dock viktigt att man drar åt den yttre spärren lite om man lämnar Lovis för att tex gå banan på agilityn. Om hon sitter väldigt stilla så glider nämligen kopplet ner och helt plötsligt är hon lös. Undrar om Lovis är den enda hunden som kan sitta sig ur halsbandet?

Matte är Lovis favoritperson alla gånger. Dels för att matte är himla trevlig att gosa med och ligga i famnen på och dels för att matte hittar på en himla massa roliga saker, agility till exempel. Ibland på morgonen tänker husse att han ska vara snäll och låta matte sova ett tag till så han tar ut hundarna, men det är inte säkert att Lovis följer med honom ut... Hon gör det bara om hon är riktigt nödig, annars lyfter hon inte ens huvudet från kudden när husse tar ut Signe. Ja, sover gör Lovis förstås på en kudde som ligger ovanför min kudde. Helst ligger hon på samma kudde som mig, men det är lite opraktiskt att andas in Lovis päls en hel natt. Det finns gånger när matte inte är så populär, som tex när jag bestämmer att Lovis måste ha täcke på sig, då är hon inte glad. Men matte är ju även den som tar av täcket, så då är man förlåten!

Allt godis är visserligen gott men köttbullar kan Lovis mörda för. Det händer allt som oftast att jag är blodig när jag har tränat Lovis och gett henne köttbullar eftersom hon lite nu och då tar fel och smäller ihop tänderna om mitt skinn istället... Lovis kan inte riktigt tänka när köttbullar är inblandande i leken så under inlärning blir det inga köttbullar. Däremot brukar hon få en liten tygpåse med en köttbulle i småbitar efter ett agilitylopp. Hon skulle nog iofs gärna vilja ha bollen som belöning på agilitybanan, men på tävling är det lite opraktiskt att börja kasta boll i målområdet och då är köttbullepåsen ett utmärkt alternativ.

Lovis ligger gärna på fönsterbrädan. Antar att utsikten är ganska häftig för en så liten hund. Hon är duktig och skäller inte på hundar eller människor som går förbi, åtminstone när vi är hemma. När hon är ensam hemma vaktar hon nog lite mer tror jag. Vi har möblerat så att hon inte kommer upp i fönstret i vardagsrummet, men i sovrummet kan hon hoppa upp på kistan och sen i fönstret. Då ligger hon dessutom precis bredvid mig när jag sitter vid datorn och jag är som sagt en stor favorit i världen...