Att skriva ner hur jag tränar och lär in de olika hindren på agilitybanan har länge varit ett projekt som jag tänkt ta tag i, ska försöka börja lite åtminstone... Får se om jag lyckas förklara min handling också... Det här är lite av ett experiment! Samtidigt är det förstås MITT sätt att träna. Jag tror och vet att det finns andra sätt att träna som är minst lika bra och säkert bättre. Själv föredrar jag klickerträning och att hunden är med och tänker under träningen, att man inte visar hunden varje millimetersteg den ska ta utan att den är med och bestämmer själv om man kan uttrycka det så. Jag har dessutom en pyttehund vilket gör att jag lägger mer vikt på vissa saker och knappt nån alls på andra saker. Jag tränar tex inte uppfarter på balansen... Alla hundar och alla tränare är olika!

Det jag tycker är allra viktigast är att både hund och förare har roligt under träningen. Man ska längta till banan! På banan är det förarens jobb att ge de bästa förutsättningarna för att hunden ska klara hindrena. Bråkar gör man inte på banan. På mina kurser brukar jag säga att det finns två ord som är förbjudna, det är nej och sakta... Det är klart man får bli arg om hunden försöker äta upp en annan hund men man får inte bli arg för att hunden springer förbi ett hinder eller hoppar genom ramen på däcket. Det är vi som lär hunden, gör den fel har vi inte lärt den rätt... Jag tycker inte heller att man ska traggla lydnad med hunden, hunden måste inte sitta fot innan varje hinder. Själv tränar jag starter för sig och gör ofta "flygande starter" när jag tränar, när det inte är själva starten jag vill fokusera på.

Det är länge sen man pratade om högerhandling och vänsterhandling inom agilityn. En bra agilityhund måste klara båda. Själv tävlar jag både lydnad och agility och upplever inte att det skulle vara svårt för hunden att röra sig på båda sidorna om mig på agilitybanan. Men det kräver förstås att man tränar med hunden på båda sidorna...

Det är även viktigt att man vet vad hunden kan och vad den inte kan. Om man tävlar o vet att hunden inte riktigt kan högerslalom kommer den antagligen inte att kunna det på banan heller, och inte lär den sig det av minuter av tragglande på tävlingsbanan heller, ta en frivillig disk och åk hem och träna är mitt råd!

Belöning är förstås superviktigt. Själv använder jag mycket kamp eller boll med Lovis medan Signe inte bryr sig om nåt annat än godis. Olika belöningar passar på olika ställen åxå, man får testa sig fram lite! Och var belöningen ska komma, har man en hund som gärna drar iväg så kan man belöna hos sig själv, ur handen medan om man har en hund som har svårt att lämna sin förare med fördel kan belöna i en skål eller kasta en boll. Jag vill att hundarna ska "kunna mörda" för belöningen, de ska verkligen vilja jobba och kämpa för belöningen och gör de inte det får man jobba på belöningsträning skilt...

Träning tar aldrig slut. Man tränar om, man underhåller, man vidareutvecklar och man nöter...

Något som jag är väldigt nöjd med är hur Lovis tar gungan. Och det ligger grymt mycket träning bakom, hon blev olyckligtvis rädd för gungan när hon var ungefär 11 månader och sen jobbade jag ungefär 1,5 år för att få henne att inte bara ta gungan utan verkligen älska den!

Jag jobbade så att hon fick ligga på nerfarten på gungan, först bara ligga där och så få klick, jag klickertränar. Till saken hör att Lovis ÄLSKAR att lägga sig, det är hennes paradnummer, så välj nåt beteende hunden gillar (min kompis hund krafsar med tassarna på gungan). Sen satt jag foten under gungan o började vicka lite försiktigt på den, låg hon blev det klick och belöning. Ja, sen var det bara att sakta gå framåt, jag lyfte gungan 5 cm o släppte ner den. Jag bromsar inte på nervägen när gungan slår över utan jag vill att de ska tycka att det är jättekul att åka hiss och att smällen är det coolaste av allt. Men eftersom jag gör så får man gå väldigt långsamt fram när man lyfter upp gungan mer och mer.

Tillslut ska hunden ligga längst ut på gungan o man ska kunna lyfta gungan högst upp och släppa ner den utan att hunden rör sig när den åker hiss eller slår i backen.

Därefter får man börja jobba på att hunden ska springa upp på gungan. Först höll jag i gungan så den inte rörde sig förrän hon lagt sig i positionen längst ut (hon väger ju bara 2,5 kg, hon måste längst ut...) men problemet jag fick då var att hon la sig ner på gungan så fort den började röra på sig när hon sprang upp, det var då jag plockade fram targeten. Jag har en musmatta som Lovis springer till när man lägger den på marken, sen kan man lägga eller sätta henne på den. Jag la den längst ut på gungan så att hon skulle ha nåt att sikta på när hon sprang upp på gungan. Det fungerade väldigt bra, hon fortsatte då röra sig även om gungan rörde sig.

Sen tycker jag det är viktigt att hunden VET att det är gungan. Dels är jag tydlig med ordet där (annars bryr jag mig inte så mycket om hindernamn) o dels bromsar jag själv så hon får hjälp av vad jag gör.

Att hon dessutom ska ligga på gungan gör att jag kan nödstoppa henne om det verkar som om hon inte tänker stanna eftersom jag kan hojta att hon ska lägga sig. Jag upplever liggandet som mer stabilt än om hunden bara ska stanna och vänta tills gungan slagit ner men det är säkert olika med olika hundar.

Slalom är absolut ett av de svåraste hindrena och det som jag tränar mest på även med en klass III-hund... Kan man få sin hund att älska slalom har man kommit en god bit på vägen! Jag tycker inte det är fel att hjälpa sin hund i slalom, men se till att det är en realistisk hjälp. Har du en snabb hund går det inte att vara tvungen att backa bredvid slalomen och hjälpa hunden med handen för varje port... För mig handlar hjälpen mer om vart jag riktar min kropp i ingången, hur nära hunden jag jobbar, om jag är bredvid, bakom eller lite framför, att jag bromsar hunden genom min kropp så den får en chans att bromsa så att den klarar att hålla emot i ingången osv. Se till att starta så långt från slalom att hunden SER första pinnen.

Signe är tränad med allé-metoden som finns beskriven i Marie Hanssons böcker om agility. Tältpinnar och resårband rekommenderas. Min erfarenhet av den metoden är att den är meckig och jobbig, tar rätt mycket tid men ger en säker och självständig slalom.

Lovis har jag testat massor av metoder på, allt från ren shaping till target till resårband/kompostgaller och koppel... Har använt godisskål och bollkastning. I början låste hon sig på skålen så det var ingen bra idé då, bollkastning fungerade för oss bäst bakåt, alltså mot slalomens riktning.

Det bästa tricket jag har är att belöna för att hunden runar pinnar, inte för att den går mellan dem.

Den metoden som löste slalomgåtan för mig och Lovis var när jag började kalla in henne till slalomen och använda kroppen för att få henne att vända. Filmer finns på filmsidan under "övriga filmer".

Jag tycker dessutom att man ska belöna goda försök, särskilt om hunden har hög fart och rätt attityd. Och att man inte ska vara rädd för att låta hunden tänka...

Ingångar kan man gott och väl träna för sig, på en kortare slalom. Tänk på klockan, slalom pekar på kl 12 och man kan då träna ingångar från kl 1-11... Jag upplever att ingångarna från kl 6-11 är lättare än 1-5 så börja från den sidan. Ha hunden på båda sidor om dig och gå på båda sidorna om slalomen. Jag uppskattade oerhört mycket att slippa fundera på vilken slalom det var på tävling när jag började tävla med Signe. Hon kunde både höger- och vänsterslalom lika bra redan från första starten.

Måste börja med att säga att min hund är pytteliten. Hon har missat två kf i hela sitt liv tror jag, alltså även om hon inte stannar på dem tar hon dem oftast... Jag började dock redan när hon var pytteliten. Kontaktfälten var ett gosigt mysigt ställe där vi satt och kelade, åt godis eller kampade med leksak när hon var från 9 veckor gammal... Mycket klick när hon var på kf och gick ner utan att hoppa minsta lilla hopp.

Jag har dock tränat in ett "trampa"-kommando, tanken är att hon ska stanna två på-två av då men i ärlighetens namn måste jag säga att hon sällan gör det på tävling... På träning är det svårare att få henne att gå av kontaktfältet än att få henne att stanna :) Kommandot tränade jag in operant, dvs hon fick testa sig fram till vad som gav klick. Då gick hon inte över hela balansen utan jag lade ner sidan mot ett bord istället. Eftersom Lovis gillar att lägga sig så lägger hon sig gärna på kontaktfältet och det är ok för mig så länge framtassarna är på marken. Även här kan man välja ett beteende som hunden gillar, tex att krafsa, bara den kan göra det riktigt fort!

Ha även ett släppkommando, alltså ett kommando som säger åt hunden att lämna hindret. Hunden ska stanna kvar tills du släpper den från hindret!

På senare tid har jag börjat testa med koppel för att säkra stoppet ännu mer, då har jag en godisskål en bit efter hindret och hunden i utställningskoppel. Viktigt att man är försiktig och inte låter hunden springa över hela balansen, det är bara kontaktfältet man ska träna på, lägg ner balansens sida på ett bord så är det lättare. Kopplet är inte till för att stanna hunden utan för att lätt hålla emot om den inte stannar på kommando (eller självmant om man har ett sånt kf). Den ska alltså kunna idén med två på-två av innan man börjar göra det här med nån högre fart. Fördelen med skålen är att hunden fokuserar framåt hela tiden och blir mindre beroende av var föraren befinner sig för det är ju inte alltid man är där för att hjälpa den med handen....

Det viktigaste med kf är att älska dem, det gäller för alla hinder men kanske främst för kontaktfälten... Om föraren är nervös över att hunden ska hoppa och därför spänner sig o börjar göra en massa konstiga saker för att hjälpa hunden då hoppar den nästan garanterat... En hund som börjar bromsa redan längst upp på nerfarten med en förare som går bredvid o argt säger "gå ner, stanna, gå ner" är ett bra recept för att få femmor på kf... (men visst finns det hundar som just den metoden fungerar på...)

Dessutom vill jag varna för att säga "min hund springer så långsamt, hon hoppar inte över kontaktfältet". Det kanske gäller just nu men vänta bara... Signe har ingen aning om vad ett kontaktfält är utan hon är helt beroende av att jag är där och visar med handen att hon ska neråt och inte är det säkert att hon tar kf ändå. Det gick bra i början när hon sprang långsamt men med mer rutin o mer glädje kom farten!

Platten är inte alltid så lätt när hunden är pytteliten... Jag började genom att låta Lovis leta efter leksaker och godis i mina byxfickor, hon får in hela huvudet där... Sen fortsatte vi under täcket i sängen, tanken var att vänja henne vid att böka in huvudet och röra sig i mörkret med något över sig.

Sen har ju jag fördelen att ha en äldre hund som dessutom kunde platten. Jag skickade in båda hundarna och den som kom ut rätt fick köttbulle... Jag lyfte inte alls på släpet eftersom jag misstänkte att Lovis lätt skulle bli en sån hund som helt enkelt stannar och väntar på att man ska lyfta på släpet så hon kan promenera ut...

Har man nu ingen äldre hund kan man lyfta släpet istället. Det viktiga är att man så snabbt som möjligt sänker släpet och låter hunden pressa upp det själv så man inte lär hunden att platten ser ut som en vanlig tunnel så fort matte hunnit till andra sidan o lyft litegrann... Använd det godaste godiset/roligaste leksaken o belöna medan hunden fortfarande är i släpet men har hunnit sticka ut huvudet. Och heja gärna på, ropa högt för det är inte lätt att höra för hunden när den är i släpet :)

Här kommer klickern verkligen till sin rätt. Med hjälp av klickern är det väldigt enkelt att belöna bara det korrekta beteendet, att hoppa genom däcket, inte på sidan. En klickertränad hund lär sig ganska snabbt vad som ger belöning och vad som inte gör det... Glöm bara inte att ge hunden en schysst vinkel till däcket! På hundar som inte är klickertränade använder jag något att ställa för hålen i ramen och så plockar man sakta bort stöden efterhand.

Nåt jag missade var dock att träna däcket från alla möjliga håll, när jag började tävla insåg jag efter ett tag att Lovis bara kunde ta däcket om hon var en bit före mig, om jag var bredvid eller före henne var sannolikheten stor att hon sprang genom ramen istället. Jag tror det beror på att hon då hade så hög fart att hon inte orkade samla ihop sig för ett precisionshopp. Nåja, det löste sig ju efter lite träning...